Begravning

I och med bortgången 

av en av våra närmaste når vi livets yttersta gränser. Sorgen uppfyller vardagen. Vi upplever hur begränsat vårt eget liv är. Det är skäl att ta emot hjälp av vänner och de närmaste. Också de församlingsanställda kan vara ett stöd och hjälpa till med att planera och genomföra begravningen. Begravningen är en möjlighet till gemensam sorg och tröst. Med tacksamhet för den tid man upplevt tillsammans får man följa den bortgångna på hans sista färd. Man tar avsked av den bortgångna med bekanta psalmer och tröstande bibelställen. Tillsammans får man be Gud om kraft i saknaden och sorgen.

Präst och kantor

Inför jordfästningen tar de anhöriga kontakt med den avlidnes församling för att avtala om tid för samtal med prästen. Man får komma med önskemål om tidpunkt för jordfästningen och om vilken präst som skall förrätta den.

Även en präst från en annan församling kan komma i fråga. Uppgifter om den avlidnes sinnelag och livsgärning hjälper prästen att göra ett personligt minnestal. Jordfästningen är en gudstjänst. Om musikönskemålet avviker från det sedvanliga diskuteras detta med prästen och/eller kantorn. Vid minnesstunden kan musik och andra inslag planeras med större frihet.

Jordfästningen är en offentlig bekräftelse på den avlidnes betydelse för de efterlevande. Allt vi gör i samband med begravningen är en viktig del av sorgearbetet. Att hedra de döda upprätthåller vördnaden för livet!

Jordfästning

Jordfästning förrättas i allmänhet i kyrka eller begravningskapell. Sommartid kan jordfästning förrättas vid graven.

Blomsterhyllning sker vanligen efter jordfästningsakten. Den kan också ske i början av begravningsgudstjänsten, vilket gör att blommorna blir ett vackert blickfång under hela akten.

Kondoleanserna läses vid jordfästningen eller vid minnesstunden.

 

Jordfästning